Soldiers, you and me can fight...
Vi kan slåss, vi kan besegra alla dem som säger "att det där kan du inte, det är omöjligt." Ingenting är omöjligt, målet - vad det än må vara - finns alltid i horisonten och du kan välja att kämpa mot det, du kan välja att "slåss" - att kämpa, att ge ditt allt. Det är ditt val, ditt beslut. Det du behöver inse är var dina gränser går, vilka begränsningar har du och hur möter du dessa begränsningar?
Jag har nu sett 7 av 8 avsnitt av serien "Mot alla odds" (finns på SVT.play - om ni vill se). En fantastisk serie om personer med olika funktionshinder som ger sig ut på en vandring i Afrika. De ger inte upp, de kämpar. De inser sina begränsningar och tar beslut därefter. Att ge sitt allt är att försöka sitt bästa i varje situation, att pressa sina begränsningar - för vi kan mycket mer än vad vi tror. Det handlar också om att känna var sitt eget stopp är - så här långt kan jag gå, men inte längre. Det är en gåva att kunna känna sig själv så pass bra, så att man vet det, känner det. Det gör vi alla oavsett vilka hinder vi möter, frågan är bara hur vi ser andras hinder och deras kamp för att övervinna dem!
14 månader
Idag tyckte jag - som sagts tidigare i förra inlägget - att det var lite drygt och jag tyckte egentligen inte att det hade hänt något. Men sen gick jag på salsan och som vanligt var det superkul och jag lärde mig en hel del nytt, men handen var lite seg, lite för spänd. Ändå tränade jag med elektrodressen innan salsan, men det fungerade inte riktigt och jag börjar bli lite less... jag vill att spasticiteten ska försvinna helt och hållet, men det gör den ju inte, inte självmant i alla fall och speciellt inte när jag dansar och anstränger mig för att kunna följa med i tempot. Jag blev väl lite missmodig där ett tag och tankarna började flyga, men då kom jag att tänka på en sak.
DET ÄR NU 14 MÅNADER SEDAN JAG FÖR FÖRSTA GÅNGEN TRÄNADE MED ELEKTRODRESSEN!
Vad har då hänt på den här tiden? Jo, en hel del. Min arm var superspactisk och vägrade lämna sitt låsta läge, tryckt mot kroppen. Var är det nu? jo, BORTA! Jag kunde tidigare inte lyfta min arm över axelnivå, nu räcker armen över huvudet. Förut kändes hela högerarmen som en enda stor muskel, nu känner jag skillnader mellan olika muskelgrupper. Förut hade jag ingen känsel i min högerarm och hand - det har jag nu, HÄFTIGT VA! Förut var min balans så dålig att jag inte vågade gå nerför trappor, nu kan jag hålla balansen på en pall och snurra när jag dansar salsa. Nu kan jag dansa salsa, även om handen inte riktigt hänger med. Jag har balans, någorlunda koordination och det är någonting jag aldrig trodde att jag skulle göra.
En hel del har hänt och jag ser det inte. Jag ser bara det som jag inte kan och även om jag får kommentarer om att slappna av, försök vara mjuk, så kan jag inte göra det för tillfället. Men då får jag ta diskussionen och förklara att det är något jag inte kan just nu - att slappna av i fingarna. Men frågan är hur mycket/lite jag ska berätta? Vad vill de veta? Jag borde väl egentligen fråga, men det känns konstigt också. Men i alla fall så känner jag att det har varit en lyckad dag!
DET ÄR NU 14 MÅNADER SEDAN JAG FÖR FÖRSTA GÅNGEN TRÄNADE MED ELEKTRODRESSEN!
Vad har då hänt på den här tiden? Jo, en hel del. Min arm var superspactisk och vägrade lämna sitt låsta läge, tryckt mot kroppen. Var är det nu? jo, BORTA! Jag kunde tidigare inte lyfta min arm över axelnivå, nu räcker armen över huvudet. Förut kändes hela högerarmen som en enda stor muskel, nu känner jag skillnader mellan olika muskelgrupper. Förut hade jag ingen känsel i min högerarm och hand - det har jag nu, HÄFTIGT VA! Förut var min balans så dålig att jag inte vågade gå nerför trappor, nu kan jag hålla balansen på en pall och snurra när jag dansar salsa. Nu kan jag dansa salsa, även om handen inte riktigt hänger med. Jag har balans, någorlunda koordination och det är någonting jag aldrig trodde att jag skulle göra.
En hel del har hänt och jag ser det inte. Jag ser bara det som jag inte kan och även om jag får kommentarer om att slappna av, försök vara mjuk, så kan jag inte göra det för tillfället. Men då får jag ta diskussionen och förklara att det är något jag inte kan just nu - att slappna av i fingarna. Men frågan är hur mycket/lite jag ska berätta? Vad vill de veta? Jag borde väl egentligen fråga, men det känns konstigt också. Men i alla fall så känner jag att det har varit en lyckad dag!
Något spännande att berätta?
Nej, egentligen inte ett dugg. På fredag får jag besök av de som ska göra ett projektarbete om elektrodress - då ska jag bli intervjuad. På tisdag - om precis en vecka - ska jag gå och bli intervjuad av vikariepoolen, så kanske jag blir vikarie. Annars är det skolan, som vanligt som tar sin tid och plats... men snart är det över också. Det längtar jag efter... jag vill jobba... inte bara plugga.
Livet går sin gilla gång. En dag är den andre lik på ett eller annat sätt, däremot försöker jag göra det bästa av de situationer som uppkommer. Nja, spännande eller hur? ;)
Livet går sin gilla gång. En dag är den andre lik på ett eller annat sätt, däremot försöker jag göra det bästa av de situationer som uppkommer. Nja, spännande eller hur? ;)
Vilat
Det är vad jag har gjort den här helgen, visserligen har jag tränat lite också, men jag har vilat väldigt mycket och känner mig taggad inför veckan som kommer.
Ny design
Som ni kanske har märkt har jag ändrat min design igen. Jag har inte riktigt varit nöjd med hur den ser ut - min blogg, så nu testar jag ytterligare en ny design. Den här trivs jag ganska bra med, så nu får den vara med ett tag...
Att ge sitt allt och aldrig ge upp...
De senaste dagarna har jag tänkt tillbaka på mitt liv ganska mycket och om allt jag har varit med om - både det jag minns och det jag glömt. Det som har följt med mig är en vilja att alltid ge mitt allt och att aldrig ge upp, men frågan är vad det leder mig idag?
Förr kunde jag alltid kämpa mot min spastiska kropp, men nu är det inget stort hinder längre - visserligen har jag finliret kvar innan spasticiteten är under "full kontroll", men det är ändå inget som gör att jag kämpar mig igenom dagen längre. Nu är det bara en del av min livshistoria, som jag till viss del har lämnat bakom mig.
Kämpaglöden att alltid ge allt har även funnits i skolan och jag har alltid gett mitt allt där. Nu börjar jag bli skoltrött och kämpar emot så att jag ändå ger allt, men känner oftast att jag ändå bara ger 80 %, känner mig helt enkelt inte 100% nöjd med det jag gör. Men jag VET ju att jag ger mitt 100 på allt, även om det inte känns så. Ungefär 16 månader kvar innan jag är klar - om allt går som planerat!
Vad gäller träningen så tränar jag just nu två olika sorters träningar - wet-vest och dans! Den ena mer inriktad på kondition och styrka. Den andre mer inriktad på samarbete och glädje. Men det känns som om det inte räcker. Jag kännr mig ofta uttråkad och vet inte hur jag ska träna mera. Jag vill nästan börja på gym igen, men känner mig osäker inför det. Sen är det ju tyvärr en pengafråga också. Ja, får väl vänta tills jag inte är student längre. Det är en annan sak jag har lärt mig genom livet och det är att vänta och ta en sak i taget. Jag är egentligen inte så bra att ta ha många bollar i luften, eller så är jag bara lat. Ger jag mitt allt? Just nu vet jag inte det.
Många tankar flyger i mitt huvud idag. Flera av de är svåra att fånga, men det här var några av dem.
Förr kunde jag alltid kämpa mot min spastiska kropp, men nu är det inget stort hinder längre - visserligen har jag finliret kvar innan spasticiteten är under "full kontroll", men det är ändå inget som gör att jag kämpar mig igenom dagen längre. Nu är det bara en del av min livshistoria, som jag till viss del har lämnat bakom mig.
Kämpaglöden att alltid ge allt har även funnits i skolan och jag har alltid gett mitt allt där. Nu börjar jag bli skoltrött och kämpar emot så att jag ändå ger allt, men känner oftast att jag ändå bara ger 80 %, känner mig helt enkelt inte 100% nöjd med det jag gör. Men jag VET ju att jag ger mitt 100 på allt, även om det inte känns så. Ungefär 16 månader kvar innan jag är klar - om allt går som planerat!
Vad gäller träningen så tränar jag just nu två olika sorters träningar - wet-vest och dans! Den ena mer inriktad på kondition och styrka. Den andre mer inriktad på samarbete och glädje. Men det känns som om det inte räcker. Jag kännr mig ofta uttråkad och vet inte hur jag ska träna mera. Jag vill nästan börja på gym igen, men känner mig osäker inför det. Sen är det ju tyvärr en pengafråga också. Ja, får väl vänta tills jag inte är student längre. Det är en annan sak jag har lärt mig genom livet och det är att vänta och ta en sak i taget. Jag är egentligen inte så bra att ta ha många bollar i luften, eller så är jag bara lat. Ger jag mitt allt? Just nu vet jag inte det.
Många tankar flyger i mitt huvud idag. Flera av de är svåra att fånga, men det här var några av dem.
Dagen
Idag är det dags igen - att träna wet-vest. Jag har längtat efter det här hela veckan, nästa termin ska jag nog köra två ggr. igen. Sen har salsan börjat och det är roligt, men jag känner att jag har glömt bort en del - speciellt taktkänslan, men den kommer väl igen :)
Nu ska jag äta lunch och plugga lite, imorgon lektion och salsakväll. Yej!
Nu ska jag äta lunch och plugga lite, imorgon lektion och salsakväll. Yej!
Tankar...
Tankar flyger runt i mitt huvud hela tiden idag och även om jag försöker göra saker för att tankarna ska försvinna, så blir det inte så...
Om fem månader fyller jag 25 år - frågan är hur jag ska fira det? Jag skulle vilja åka bort eller gå på restaurang med familjen, men frågan är om det ens kommer att bli möjligt. Ska jag bjuda släkten på middag - i så fall var? En tanke är denna...
En annan tanke är att vi är 2st som funderar på att starta en hemsida/forum (eller vad det nu heter) där alla människor oavsett funktionshinder eller "skada" ska kunna få diskutera sinsemellan om hur livet är... etcetera. Det är en jättebra tanke, men frågan är vad som finns redan och vad som behövs - hur vår hemsida/forum kan göra nytta! Jag vill väldigt mycket, men den största frågan som jag brottas med just nu är att få en överblick av vad som redan finns.
En tredje tanke är ju som vanligt skolan. Bör läsa, bör förbereda mig, men det är så lugnt just nu att det egentligen inte kommer att ge någonting. Jag ska träffa en vän imorgon o prata om detta...
Snart är det dags att ta på sig de högklackade skorna och dansa för fördta gången den här terminen - kommer jag att kunna dansa med de skorna? Det är frågan!
Ja, det är väl det jag funderar på idag...
Om fem månader fyller jag 25 år - frågan är hur jag ska fira det? Jag skulle vilja åka bort eller gå på restaurang med familjen, men frågan är om det ens kommer att bli möjligt. Ska jag bjuda släkten på middag - i så fall var? En tanke är denna...
En annan tanke är att vi är 2st som funderar på att starta en hemsida/forum (eller vad det nu heter) där alla människor oavsett funktionshinder eller "skada" ska kunna få diskutera sinsemellan om hur livet är... etcetera. Det är en jättebra tanke, men frågan är vad som finns redan och vad som behövs - hur vår hemsida/forum kan göra nytta! Jag vill väldigt mycket, men den största frågan som jag brottas med just nu är att få en överblick av vad som redan finns.
En tredje tanke är ju som vanligt skolan. Bör läsa, bör förbereda mig, men det är så lugnt just nu att det egentligen inte kommer att ge någonting. Jag ska träffa en vän imorgon o prata om detta...
Snart är det dags att ta på sig de högklackade skorna och dansa för fördta gången den här terminen - kommer jag att kunna dansa med de skorna? Det är frågan!
Ja, det är väl det jag funderar på idag...
6/3 - introduktionsmöte vikariepoolen
Den 6/3 ska jag på introduktionsmöte till vikariepoolen, så får vi se. Snart är jag vikarie också :-)
Inerventionsmetoden - elektrodress sprids
På inerventions hemsida går det att se den här videoklippet. Det är SVT´s vetenskapsnyheter som har ett kort reportage om elektrodress - 1.50 minuter in i klippet. Dessutom finns det andra uppfinningar som syns, bland annat en matta som ändrar färg när man går på den!
De två senaste dagarna
har varit relativt lugna. Har inte gjort speciellt mycket - pluggat, handlat, städat, fikat med syster P och mamma och anmält mig till kommunens vikariepool. Något mer har väl egentligen inte hänt. Nu ska jag fortsätta läsa lite för det behövs. Även om det är relativt lite litteratur som ska läsas är det en fördel att läsa dem :)
Helgen!
Helgen har varit helt underbar. Vi (mamma, pappa, faster, farmor och jag) åkte ner till min syster J för att gratta henne på hennes födelsedag. På lördagen kom J och D till hotellet och vi gick å åt på restaurang. Det var jättemysigt. På söndagen åkte vi hem till J och D och åt födelsedagstårta. Det var fantastiskt gott och med härligt sällskap så flög tiden iväg. Sen var det dags att packa bilen och åka hem igen! Den helgen flög iväg väldigt fort!
Imorgon bär det av...
Imorgon kommer jag, mamma, pappa, farmor och faster att packa bilen och åka. Vi ska nämligen ner och hälsa på min syster och hennes pojkvän i Habo för att fira födelsedagar. Yej, det ska bli så skoj!
Äntligen klar!
De senaste två dagarna har jag ägnat åt att skriva ett PM till specialpedagogiken och även om jag känner att jag har koll på vad jag ska skriva om har det tagit cirka 20 timmar att skriva detta pm. Ändå är jag osäker på om jag verkligen har svarat på allt de vill att vi ska skriva ner i PM, men nu är det inskickat och klart, så nu kan jag vila.
Informationsfilm elektrodress
Nu är filmen klar! Den 15 december förra året var jag ju i Stockholm och var med i en inspelning om elektrodress och vad jag tyckte om elektrodress och den träningsformen. Nu är filmen redigerad och klar. Här kommer den!
Visst är den bra? Det tycker nämligen jag!
Filmer jag vill se i vår...
De här filmerna skulle jag vilja se i vår. Det känns som om det kommer bli en filmspäckad vår med massor med roliga minnen. (Några filmer är här på engelska, men de går även på svenska).
Soul surfer
Den här filmen såg jag och mamma i lördags. Den var väldigt bra, men den fokuserade mycket mer på surfingen och tävlingar än vad jag hade trott. Jag trodde att det skulle handa om hennes känslomässiga kamp i vardagen efter attacken, men det handlade mer om hennes kamp tillbaka till surfeliten! Men en bra film!
Inget nytt på horisonten
Jag vet att jag inte har skrivit någonting här på länge, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har varit på bio med mamma, mer information kommer senare om den filmen. Jag pluggar och pluggar, men känner att det är ganska slappt i skolan. Jag vet att det kommer att ändra sig ganska fort i nästa del av delkursen. Men nu känns det som om man bara glider med, utan att egentligen behöva göra någonting, vilket är synd därför det är ett intressant ämne - specialpedagogik! Wet-vestträningen har börjat och jag känner av att det var länge sedan jag tränade. Men det är kul!Nu ska jag sluta här och läsa den litteratur jag ska läsa tills imorgon!
