14 månader
Idag tyckte jag - som sagts tidigare i förra inlägget - att det var lite drygt och jag tyckte egentligen inte att det hade hänt något. Men sen gick jag på salsan och som vanligt var det superkul och jag lärde mig en hel del nytt, men handen var lite seg, lite för spänd. Ändå tränade jag med elektrodressen innan salsan, men det fungerade inte riktigt och jag börjar bli lite less... jag vill att spasticiteten ska försvinna helt och hållet, men det gör den ju inte, inte självmant i alla fall och speciellt inte när jag dansar och anstränger mig för att kunna följa med i tempot. Jag blev väl lite missmodig där ett tag och tankarna började flyga, men då kom jag att tänka på en sak.
DET ÄR NU 14 MÅNADER SEDAN JAG FÖR FÖRSTA GÅNGEN TRÄNADE MED ELEKTRODRESSEN!
Vad har då hänt på den här tiden? Jo, en hel del. Min arm var superspactisk och vägrade lämna sitt låsta läge, tryckt mot kroppen. Var är det nu? jo, BORTA! Jag kunde tidigare inte lyfta min arm över axelnivå, nu räcker armen över huvudet. Förut kändes hela högerarmen som en enda stor muskel, nu känner jag skillnader mellan olika muskelgrupper. Förut hade jag ingen känsel i min högerarm och hand - det har jag nu, HÄFTIGT VA! Förut var min balans så dålig att jag inte vågade gå nerför trappor, nu kan jag hålla balansen på en pall och snurra när jag dansar salsa. Nu kan jag dansa salsa, även om handen inte riktigt hänger med. Jag har balans, någorlunda koordination och det är någonting jag aldrig trodde att jag skulle göra.
En hel del har hänt och jag ser det inte. Jag ser bara det som jag inte kan och även om jag får kommentarer om att slappna av, försök vara mjuk, så kan jag inte göra det för tillfället. Men då får jag ta diskussionen och förklara att det är något jag inte kan just nu - att slappna av i fingarna. Men frågan är hur mycket/lite jag ska berätta? Vad vill de veta? Jag borde väl egentligen fråga, men det känns konstigt också. Men i alla fall så känner jag att det har varit en lyckad dag!
DET ÄR NU 14 MÅNADER SEDAN JAG FÖR FÖRSTA GÅNGEN TRÄNADE MED ELEKTRODRESSEN!
Vad har då hänt på den här tiden? Jo, en hel del. Min arm var superspactisk och vägrade lämna sitt låsta läge, tryckt mot kroppen. Var är det nu? jo, BORTA! Jag kunde tidigare inte lyfta min arm över axelnivå, nu räcker armen över huvudet. Förut kändes hela högerarmen som en enda stor muskel, nu känner jag skillnader mellan olika muskelgrupper. Förut hade jag ingen känsel i min högerarm och hand - det har jag nu, HÄFTIGT VA! Förut var min balans så dålig att jag inte vågade gå nerför trappor, nu kan jag hålla balansen på en pall och snurra när jag dansar salsa. Nu kan jag dansa salsa, även om handen inte riktigt hänger med. Jag har balans, någorlunda koordination och det är någonting jag aldrig trodde att jag skulle göra.
En hel del har hänt och jag ser det inte. Jag ser bara det som jag inte kan och även om jag får kommentarer om att slappna av, försök vara mjuk, så kan jag inte göra det för tillfället. Men då får jag ta diskussionen och förklara att det är något jag inte kan just nu - att slappna av i fingarna. Men frågan är hur mycket/lite jag ska berätta? Vad vill de veta? Jag borde väl egentligen fråga, men det känns konstigt också. Men i alla fall så känner jag att det har varit en lyckad dag!
Kommentarer
Trackback
