Som ni vet har jag inte bloggat på länge
Jag har egentligen inte haft lust att blogga och kommer förmodligen inte att blogga så mycket i framtiden heller. Jag har totalt tappat motivationen att blogga. Funderar på att lägga ner denna blogg, men har inte bestämt mig riktigt än.
Jobb
Jag får jobba lite innan maten, kan inte va i köket just nu - så är det att dela på ett litet kök med andra. Då får man ibland vänta och det är vad jag får göra just nu. Snart är det min tur att va i köket!
Snart tenta!
Snart har jag min första tenta för den här terminen, det är en tenta med tre olika delar, så det är en del böcker till tentatillfället. Det är vad jag gör just nu - pluggar till tentan. Men snart ska jag ta en paus och gå till salsa social. Det kommer bli härligt att dansa, förhoppningsvis går det bättre än i söndags.
Tacksam...
Jag är så tacksam att jag har er alla i mitt liv, ni skulle bara veta hur otroligt mycket ni faktiskt betyder för mig. Till er kan jag vända mig oavsett vad jag känner eller hur jag mår. Även om det inte alltid finns svar, så vet jag att jag får goda råd och tips ifrån er...
Elektrodressar och tänker!
Nu sitter jag här och elektrodressar... Det går faktiskt ganska bra och som vanligt svävar jag ut lite i olika tankar under tiden. Tankar flyger och far i mitt huvud, kan inte riktigt skriva ner det i ord, men det finns där och förvirrar mig ibland, förivrar mig ibland. Jag har upptäckt att jag är förmodligen ganska egocentrisk, för ALLT handlar inte om mig, äen om det ibland kan kännas så, fortfarande. Vad gör JAG för fel, ibland är det inte jag även om jag kan få för mig det... nä, bara en tanke!
Intressant tanke
Jag har nu ett tag följt en annan bloggare och hans tankar och funderingar kring livet, träning och hur man ska möta sina medmänniskor. Igår såg jag ett gammalt videoklipp han hade lagt upp, där han pratade om vilka krav man ställer på sig själv och hur det kan uppfattas av andra och jag började verkligen fundera över hur jag gör, hur jag idag möter motgångar och om hur andra kan uppfatta det jag gör eller säger...
Nu när jag har tränat med elektroderna i snart 14,5 månad, märker jag att jag har börjat slappna av och inte längre stressar fram framgångar, men jag utmanar mig själv inte heller. Och när jag möter motgångar eller tycker att det jag gör - till exempel - när jag dansar och handen inte gör som jag vill och jag känner att jag ger undanflykter till varför det inte funkar, istället för att fundera hur jag ska kunna ändra det faktum. Jag säger dessutom något, som nästan gör att andra måste kommentera det på ena eller andra sättet. Vilket uttryck ger jag? Själv vet jag ju inte längre hur jag ska känna mig själv, hur jag ser på mig själv, men vilket intryck ger jag andra? Nu lägger jag ju inte mina åsikter om mig själv på dem, utan försöker ge dem chansen att själva skapa deras uppfattning om mig.
Jag måste börja tänka, jag måste börja reflektera UNDER TIDEN som jag dansar, för att kanske se varför jag spänner mig så otroligt mycket och "klankar ner" på mig själv framför andra. Jag måste börja vara smart för att hitta en lösning, för att analysera under tiden varför jag har min stela "spastiska" hand och se hur jag ska kunna slappna av för att om möjligt bli en bättre salsadansare.
Bara en tanke...
Nu när jag har tränat med elektroderna i snart 14,5 månad, märker jag att jag har börjat slappna av och inte längre stressar fram framgångar, men jag utmanar mig själv inte heller. Och när jag möter motgångar eller tycker att det jag gör - till exempel - när jag dansar och handen inte gör som jag vill och jag känner att jag ger undanflykter till varför det inte funkar, istället för att fundera hur jag ska kunna ändra det faktum. Jag säger dessutom något, som nästan gör att andra måste kommentera det på ena eller andra sättet. Vilket uttryck ger jag? Själv vet jag ju inte längre hur jag ska känna mig själv, hur jag ser på mig själv, men vilket intryck ger jag andra? Nu lägger jag ju inte mina åsikter om mig själv på dem, utan försöker ge dem chansen att själva skapa deras uppfattning om mig.
Jag måste börja tänka, jag måste börja reflektera UNDER TIDEN som jag dansar, för att kanske se varför jag spänner mig så otroligt mycket och "klankar ner" på mig själv framför andra. Jag måste börja vara smart för att hitta en lösning, för att analysera under tiden varför jag har min stela "spastiska" hand och se hur jag ska kunna slappna av för att om möjligt bli en bättre salsadansare.
Bara en tanke...
Inte mycket
att skriva om. Dagar går och jag gör inget annat än vila, plugga, äta, sova. Det finns egentligen inget att berätta. Men jag lever och har det bra. Tiden går framåt och den ena saken efter den andra lägger jag bakom mig, som nu tillhör det förflutna, men som för ett litet tag sedan var nutid. Bara en liten tanke!
Soldiers, you and me can fight...
Vi kan slåss, vi kan besegra alla dem som säger "att det där kan du inte, det är omöjligt." Ingenting är omöjligt, målet - vad det än må vara - finns alltid i horisonten och du kan välja att kämpa mot det, du kan välja att "slåss" - att kämpa, att ge ditt allt. Det är ditt val, ditt beslut. Det du behöver inse är var dina gränser går, vilka begränsningar har du och hur möter du dessa begränsningar?
Jag har nu sett 7 av 8 avsnitt av serien "Mot alla odds" (finns på SVT.play - om ni vill se). En fantastisk serie om personer med olika funktionshinder som ger sig ut på en vandring i Afrika. De ger inte upp, de kämpar. De inser sina begränsningar och tar beslut därefter. Att ge sitt allt är att försöka sitt bästa i varje situation, att pressa sina begränsningar - för vi kan mycket mer än vad vi tror. Det handlar också om att känna var sitt eget stopp är - så här långt kan jag gå, men inte längre. Det är en gåva att kunna känna sig själv så pass bra, så att man vet det, känner det. Det gör vi alla oavsett vilka hinder vi möter, frågan är bara hur vi ser andras hinder och deras kamp för att övervinna dem!
Något spännande att berätta?
Nej, egentligen inte ett dugg. På fredag får jag besök av de som ska göra ett projektarbete om elektrodress - då ska jag bli intervjuad. På tisdag - om precis en vecka - ska jag gå och bli intervjuad av vikariepoolen, så kanske jag blir vikarie. Annars är det skolan, som vanligt som tar sin tid och plats... men snart är det över också. Det längtar jag efter... jag vill jobba... inte bara plugga.
Livet går sin gilla gång. En dag är den andre lik på ett eller annat sätt, däremot försöker jag göra det bästa av de situationer som uppkommer. Nja, spännande eller hur? ;)
Livet går sin gilla gång. En dag är den andre lik på ett eller annat sätt, däremot försöker jag göra det bästa av de situationer som uppkommer. Nja, spännande eller hur? ;)
Ny design
Som ni kanske har märkt har jag ändrat min design igen. Jag har inte riktigt varit nöjd med hur den ser ut - min blogg, så nu testar jag ytterligare en ny design. Den här trivs jag ganska bra med, så nu får den vara med ett tag...
Att ge sitt allt och aldrig ge upp...
De senaste dagarna har jag tänkt tillbaka på mitt liv ganska mycket och om allt jag har varit med om - både det jag minns och det jag glömt. Det som har följt med mig är en vilja att alltid ge mitt allt och att aldrig ge upp, men frågan är vad det leder mig idag?
Förr kunde jag alltid kämpa mot min spastiska kropp, men nu är det inget stort hinder längre - visserligen har jag finliret kvar innan spasticiteten är under "full kontroll", men det är ändå inget som gör att jag kämpar mig igenom dagen längre. Nu är det bara en del av min livshistoria, som jag till viss del har lämnat bakom mig.
Kämpaglöden att alltid ge allt har även funnits i skolan och jag har alltid gett mitt allt där. Nu börjar jag bli skoltrött och kämpar emot så att jag ändå ger allt, men känner oftast att jag ändå bara ger 80 %, känner mig helt enkelt inte 100% nöjd med det jag gör. Men jag VET ju att jag ger mitt 100 på allt, även om det inte känns så. Ungefär 16 månader kvar innan jag är klar - om allt går som planerat!
Vad gäller träningen så tränar jag just nu två olika sorters träningar - wet-vest och dans! Den ena mer inriktad på kondition och styrka. Den andre mer inriktad på samarbete och glädje. Men det känns som om det inte räcker. Jag kännr mig ofta uttråkad och vet inte hur jag ska träna mera. Jag vill nästan börja på gym igen, men känner mig osäker inför det. Sen är det ju tyvärr en pengafråga också. Ja, får väl vänta tills jag inte är student längre. Det är en annan sak jag har lärt mig genom livet och det är att vänta och ta en sak i taget. Jag är egentligen inte så bra att ta ha många bollar i luften, eller så är jag bara lat. Ger jag mitt allt? Just nu vet jag inte det.
Många tankar flyger i mitt huvud idag. Flera av de är svåra att fånga, men det här var några av dem.
Förr kunde jag alltid kämpa mot min spastiska kropp, men nu är det inget stort hinder längre - visserligen har jag finliret kvar innan spasticiteten är under "full kontroll", men det är ändå inget som gör att jag kämpar mig igenom dagen längre. Nu är det bara en del av min livshistoria, som jag till viss del har lämnat bakom mig.
Kämpaglöden att alltid ge allt har även funnits i skolan och jag har alltid gett mitt allt där. Nu börjar jag bli skoltrött och kämpar emot så att jag ändå ger allt, men känner oftast att jag ändå bara ger 80 %, känner mig helt enkelt inte 100% nöjd med det jag gör. Men jag VET ju att jag ger mitt 100 på allt, även om det inte känns så. Ungefär 16 månader kvar innan jag är klar - om allt går som planerat!
Vad gäller träningen så tränar jag just nu två olika sorters träningar - wet-vest och dans! Den ena mer inriktad på kondition och styrka. Den andre mer inriktad på samarbete och glädje. Men det känns som om det inte räcker. Jag kännr mig ofta uttråkad och vet inte hur jag ska träna mera. Jag vill nästan börja på gym igen, men känner mig osäker inför det. Sen är det ju tyvärr en pengafråga också. Ja, får väl vänta tills jag inte är student längre. Det är en annan sak jag har lärt mig genom livet och det är att vänta och ta en sak i taget. Jag är egentligen inte så bra att ta ha många bollar i luften, eller så är jag bara lat. Ger jag mitt allt? Just nu vet jag inte det.
Många tankar flyger i mitt huvud idag. Flera av de är svåra att fånga, men det här var några av dem.
Tankar...
Tankar flyger runt i mitt huvud hela tiden idag och även om jag försöker göra saker för att tankarna ska försvinna, så blir det inte så...
Om fem månader fyller jag 25 år - frågan är hur jag ska fira det? Jag skulle vilja åka bort eller gå på restaurang med familjen, men frågan är om det ens kommer att bli möjligt. Ska jag bjuda släkten på middag - i så fall var? En tanke är denna...
En annan tanke är att vi är 2st som funderar på att starta en hemsida/forum (eller vad det nu heter) där alla människor oavsett funktionshinder eller "skada" ska kunna få diskutera sinsemellan om hur livet är... etcetera. Det är en jättebra tanke, men frågan är vad som finns redan och vad som behövs - hur vår hemsida/forum kan göra nytta! Jag vill väldigt mycket, men den största frågan som jag brottas med just nu är att få en överblick av vad som redan finns.
En tredje tanke är ju som vanligt skolan. Bör läsa, bör förbereda mig, men det är så lugnt just nu att det egentligen inte kommer att ge någonting. Jag ska träffa en vän imorgon o prata om detta...
Snart är det dags att ta på sig de högklackade skorna och dansa för fördta gången den här terminen - kommer jag att kunna dansa med de skorna? Det är frågan!
Ja, det är väl det jag funderar på idag...
Om fem månader fyller jag 25 år - frågan är hur jag ska fira det? Jag skulle vilja åka bort eller gå på restaurang med familjen, men frågan är om det ens kommer att bli möjligt. Ska jag bjuda släkten på middag - i så fall var? En tanke är denna...
En annan tanke är att vi är 2st som funderar på att starta en hemsida/forum (eller vad det nu heter) där alla människor oavsett funktionshinder eller "skada" ska kunna få diskutera sinsemellan om hur livet är... etcetera. Det är en jättebra tanke, men frågan är vad som finns redan och vad som behövs - hur vår hemsida/forum kan göra nytta! Jag vill väldigt mycket, men den största frågan som jag brottas med just nu är att få en överblick av vad som redan finns.
En tredje tanke är ju som vanligt skolan. Bör läsa, bör förbereda mig, men det är så lugnt just nu att det egentligen inte kommer att ge någonting. Jag ska träffa en vän imorgon o prata om detta...
Snart är det dags att ta på sig de högklackade skorna och dansa för fördta gången den här terminen - kommer jag att kunna dansa med de skorna? Det är frågan!
Ja, det är väl det jag funderar på idag...
Imorgon bär det av...
Imorgon kommer jag, mamma, pappa, farmor och faster att packa bilen och åka. Vi ska nämligen ner och hälsa på min syster och hennes pojkvän i Habo för att fira födelsedagar. Yej, det ska bli så skoj!
Filmer jag vill se i vår...
De här filmerna skulle jag vilja se i vår. Det känns som om det kommer bli en filmspäckad vår med massor med roliga minnen. (Några filmer är här på engelska, men de går även på svenska).
Inget nytt på horisonten
Jag vet att jag inte har skrivit någonting här på länge, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag har varit på bio med mamma, mer information kommer senare om den filmen. Jag pluggar och pluggar, men känner att det är ganska slappt i skolan. Jag vet att det kommer att ändra sig ganska fort i nästa del av delkursen. Men nu känns det som om man bara glider med, utan att egentligen behöva göra någonting, vilket är synd därför det är ett intressant ämne - specialpedagogik! Wet-vestträningen har börjat och jag känner av att det var länge sedan jag tränade. Men det är kul!Nu ska jag sluta här och läsa den litteratur jag ska läsa tills imorgon!
Intensiv dag
Jag har BARA gått 4 timmar i skolan idag, men det var ytterst intensivt. Många tankar dök upp, så snart ska jag iväg till farmor och prata av mig lite.
Gott nytt
Nu - 6 timmar kvar till ett nytt år ser jag tillbaka på det året som har gått. Ett år med många förändringar - främst hos mig själv - som har förändrat mitt liv, sättet jag ser på mig och och sättet jag tänker om vad andra ska tro och tycka. Ett år så fullt med framsteg att motgångarna har försvunnit.
Det som jag har fått det här året är någonting som jag har strävat efter under hela mitt liv. Jag känner frid - jag är nöjd med den jag är. Visst, jag gnäller lite och tycker inte att jag ser förändringar längre, men jag är 100 ... nej 200% mer nöjd med mig själv. Jag vet var jag står nu och ingenting kan rubba min tro på mig själv längre. Jag har för första gången i mitt liv hittat mig själv och känner mig tillfreds med den jag är.
Ett år har gått och ett annat år kommer. Jag brukar aldrig ge några nyårslöften och jag kommer inte att göra det i år heller... men jag kommer att ta tillvara på alla möjligheter som ges och se möjligheterna i de eventuella hinder jag möter. Med andra ord - jag kommer att vara mig själv!
Det som jag har fått det här året är någonting som jag har strävat efter under hela mitt liv. Jag känner frid - jag är nöjd med den jag är. Visst, jag gnäller lite och tycker inte att jag ser förändringar längre, men jag är 100 ... nej 200% mer nöjd med mig själv. Jag vet var jag står nu och ingenting kan rubba min tro på mig själv längre. Jag har för första gången i mitt liv hittat mig själv och känner mig tillfreds med den jag är.
Ett år har gått och ett annat år kommer. Jag brukar aldrig ge några nyårslöften och jag kommer inte att göra det i år heller... men jag kommer att ta tillvara på alla möjligheter som ges och se möjligheterna i de eventuella hinder jag möter. Med andra ord - jag kommer att vara mig själv!
Snön är här...
Äntligen är det snö ute. Nu hoppas jag bara att det håller i sig till julen. Jag ser verkligen fram emot att få ett litet (förhoppningsvis vit) jullov.
San Diego - resan inställd!
Resan blev inställd innan jag ens hade bokat den. Jag bestämde mig för att åka innan jag egentligen hade tänkt ordentligt över den ekonomiska biten. Jag visste att det skulle bli dyrt, men jag kunde inte jämföra priset med någonting, vilket gjorde att jag trodde att jag skulle ha råd att åka, när det istället var precis tvärtom. Det var en dröm som jag trodde att jag kunde förverkliga, men tyvärr är det omöjligt för mig just nu, rent ekonomiskt och vad jag eventuellt kan hinna med under de fyra dagar jag hade tänkt vara borta. Alltså ska man åka till USA på en semester ska semesterna vara tillräckligt lång utan att behöva stressa! Så nu stannar jag hemma istället. Fokuserar på träningen och dansen och plugget så klart!
Kroppen och knoppen!
Imorse så rörde jag på armarna för att se om jag hade ont i dem. Nej då, det hade jag inte, så då trodde jag att det var okej. Att jag hade klarat mig från träningsverken, men NEEJ! När jag skulle resa mig upp, så hade jag intensivt ont i mina lår. Jag har knappt kunnat gått - ännu mindre upp och ner för trappor - därför har jag tagit hissen idag HELA tiden. Nu efter ca. 8 timmar kan jag gå utan att ha känna träningsverken allt för mycket, men det känns fortfarande. Jag vet att jag skulle ha frågat mina föräldrar om de skule kunnat skjutsa mig till affären, men jag var så envis att jag det inte gjorde. Så nu får jag stå mitt kast. Det blir så när man är för envis för sitt bästa.
Knoppen har fått arbeta desto mer idag - då jag och min grupp skulle förbereda och göra vår läroboksanalys. Jag var helt borta i vissa tillfällen, men vi kom framåt. Sen skulle jag stanna och läsa hade jag tänkt. Det blev det ju inte att jag gjorde. Så nu sitter jag här framför dumburken och skriver blogginlägg, kollar mail och får reda på vad som händer via Facebook! Ja, så kan det gå ibland. Men jag ska snart plugga igen och idag ska jag också verkligen plugga. Jag blev lite piggare efter promenaden hem. Tack och lov!
