linjaunknown

Visst är livet ganska underbart? Det finns motgångar och framgångar, man kan så att säga "leva livet" eller så kan man "bara vara". Vänner, familj och kärlekar fyller ens tillvaro på olika sätt under olika perioder och alltid finns det någonting som man inte riktigt är nöjd med. Det finns många saker man "borde", men väldigt få saker man faktiskt gör. Det finns saker man vill hinna med under sitt liv - stora som små, att man ibland borde stanna upp och tänka på för vem det egentligen är till för? Är det för en själv eller är det för andra? Är det en självisk känsla eller osjälvisk? Var går gränsen och när ska man stanna upp för att se om den gränsen fortfarande gäller? Livet är full av äventyr - stora som små, jobbiga som roliga att det enda som man kan göra är att ta en dag i taget och vara öppen för de små miraklen i vardagen...