linjaunknown

Igår tränade jag wet-vest för första gången den här terminen och jag hade haft på elektroderna innan. Det var som att träna med någon annans armar. Det kändes overkligt och skumt, som om det var någon frikopplad arm/ben som jag tränade med. Tog jag i för mycket for handen iväg all världens väg, tog jag i lite rörde jag handen som om jag skulle, men det var ju inte min hand! Det kändes som om all motstånd som jag tidigare trodde att vattnet gav försvann, för det var inte vattnet utan mina låsningar i axeln som gjorde motståndet! Nu var det ju ingen träning alls, utan mer som en söndagspromenad! I ärlighetens namn tog jag väl inte i och gav mitt allt på träningen. Min hjärna blev så chockad att det tog ca 2/3 av träningen innan den vande sig. En helt ofattbar skillnad, som jag knappt ens kan beskriva för mig själv. Mina känslor löpte amok och då är det inte lätt att förstå sig själv och sin kropp. Det är någonting man måste uppleva för att förstå!