Hoppfull
Idag känns det mycket bättre än vad det gjorde igår. Jag var nere i en svacka som jag brukar kunna hamna i ganska lätt. Idag vet jag att det enda jag kan göra är att göra mitt bästa och det gör jag i allt, oavsett om det handlar om svårigheter i skolan eller i livet. Märker ni att jag gör en skillnad? Skolan är en sådan plats som kan göra en blind för det som är viktigt i vardagen och jag vill vara öppen för allt oavsett hur det ser ut och vart det är på väg. Frågan är om jag verkligen kommer att se möjligheterna när de dyker upp, eller kommer jag älta allt det gamla? Nej, det tänker jag inte. Igår var igår och idag är det en ny dag!
Jag längtar tills jag sätter på mig elektroderna ikväll. Jag kommer att känna mig mycket bättre då, för idag har armen fastnat helt. Det känns fortfarande som en skillnad finns kvar, men den skillnaden är nu ytterst liten och jag behöver få känna den här skillnaden. Det gör det hela mycket enklare - det gör min upplevelse av livet mycket enklare. Hur konstigt det nu låter. Men jag låter mina känslor styra mig, även om jag döljer det för många, därför är detta så otroligt viktigt för mig. Jag får en helt annan upplevelse av mig själv och min kropp efter träning med elektroder och därmed känner jag mig mycket mer säker i mig själv. Att jag kan klara av det som tidigare varit omöjligt. Eller snarare att jag är på väg mot en framtid där jag kan klara mer än vad jag tror idag!
Kommentarer
Trackback
