Är det så här det känns?

Är det så här det känns, att gå utan att kämpa för att musklerna ska lyda? Är det så här det känns att träna utan att arbeta för att musklerna ska lyda vad tanken vill? Är det så här det känns att vara i harmoni?

Det är en känsla som är full av glädje, förundran och lycka. Att inte behöva anstränga sig för att gå. Att känna att musklerna lyssnar vid första kommandot, istället för det tionde. Det är en känsla av lugn och stilla trygghet, som jag inte har känt... som jag aldrig har känt. Tyvärr försvinner denna absoluta frihet efter fyra, fem timmar. Men nu är jag otålig igen. Jag har BARA hållt på med elektroderna i 7 1/2 vecka än. Jag har gått om tid!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0