Tenta och salsadag!

Idag har jag haft min tenta och det har varit salsakväll. Det kändes som om tentan gick bra, men vi får se. Salsakväll var lite mer på min nivå idag. Men jag spände mig otroligt mycket i min högra hand. Nästan hälften av alla jag dansade med ville att jag skulle slappna av, men jag kunde inte riktigt. Jag vet inte riktigt vad det berodde på, men en kombination av trötthet och att elektroderna börjar ge mindre resultat kanske kan förklara det till stor del.

Snart är det dags att sova. Jag vaknade kl. 04.00 imorse och kunde inte riktigt somna om, så nu är jag extra trött.

Elektroddags!

Nu är det dags för mina älskade elektroder igen - även om jag börjar bli lite less på att jag inte längre kan se någa markanta skillnader i mitt sätt att vara. Jag börjar halta lite mer nu, än vanligt - så som jag bara gjorde när jag var så där jättetrött - när jag var som bäst. Handen och armen fungerar bra omvarandra, men inte samtidigt. Tack och lov är det snart dags för nästa återträff med F. På fredag närmare bestämt!

En lyckad födelsedagsfest!

I lördags var jag och grattade min svåger på hans födelsedag. Det var en härlig tillställning med mycket snack och många roliga stunder. Visserligen tyckte jag bäst om när vi började dansa på allvar kring kl. 23.00 och framåt, men det var en rolig dag!

Tentadaxs

Imorgon är det tenta. Min första tenta den här terminen. 8.00 börjar det och fem timmar framåt. Jag känner att jag inte kan plugga något mer nu. Det är säkert en massa som jag fortfarande inte riktigt har koll på, men det känns som om jag inte kan få in något mer i min hjärna, så då får det vara bra. Jag kan det jag kan och det får faktiskt lov att räcka. Jag tänker inte jobba "ihjäl mig" för detta. Nej, absolut inte! Det får gå som det går imorgon. Jag vet i alla fall att jag kommer att göra mitt bästa.

Mycket bättre!

Ibland behövs det bara ett samtal för att det ska bli mycket bättre, för att känslan av att vara nere är förbi, men också en vilja av att inte stänga sig ute från det som är värt i livet, familj, vänner och sociala roliga upplevelser. Jag känner mig fit for fight igen och tar nu bara en sak i taget! Men främst idag blir att vila är fortfarande lite trött efter förrgårdagens oroliga sömn.

Allmänt nere!

Jag känner mig allmänt nere idag. Borde plugga men har ingen ro i kroppen till att göra det på. Borde göra en massa annat också, men just nu känns allt hopplöst. Jag kan nästan lika gärna ge upp, även om jag vet att det förmodligen finns många alternativ till att se till att det ska fungera. Men jag orkar inte kämpa just nu, jag orkar inte vara stark. Visserligen kan det här ses som en obetydlig liten sak i tillvaron, men jag förstorar upp det som vanligt och nu när jag är nere i en svacka så blir det så mycket större än vad det annars kan tyckas vara. Jag borde kunna se det så, men det går inte så lätt som jag hade hoppats och då - som nu när jag är lite nere i allmänhet - förstoras detta och jag får inget grepp om det. Jag kan inte se hur litet hindret egentligen är utan det är så högt och brett att jag inte får någon rätsida på det. Men det går nog snart över. Snart blir nog allt bra igen, men jag tycker inte om att det ska vara så här. Jag tycker inte om att jag inte kan klara av det själv. Jag tycker inte om att inte veta vad jag ska göra. Hur jag ska kunna gå vidare och uppnå mitt mål. Att klara av det här relativt lilla hindret!

Dagens höjdpunkter

Idag har jag röjt lite hemma - städat och donat lite. Skolan har gått in i en ren pluggtid inför tentamen på onsdag. Håller på att gå igenom den studiehjälp vi har fått från vår lärare. Den hjälper nog mycket, men nu är det nästan bara ren "glossträning" kvar! Så here we goooo!

Ibland...

blir allting inte riktigt så som man har tänkt sig. Då gäller det bara att se till att fixa iordning det och gå vidare. Det sker andra bra saker istället, sådant är livet och man ska kunna se alternativen, inte bara det som har blivit tokigt. Ja, ibland blir det som det blir och man får göra det man kan av situationen, även om det inte alls blev som man har tänkt. Det gäller bara att kunna se guldkornen i tillvaron, utan att gå miste om dem - för att man har för bråttom eller för mycket att göra. Ibland måste man ta sig tid att tänka, tid att vara och tid att ha roligt!

Wet-vest pass KLART!

Nu är äntligen mitt första wet-vest pass klart att bli testad i vattnet! Jag vet inte alls om det skulle kunna fungera, men vi får väl se. Nu är i alla fall första utkastet klart! Det har bara tagit hela dagen! Snart är det möte. Jag undrar hur det kommer att gå... wet-vest möte alltså!

Helgen har varit intensiv... på ett sätt!

Jag har ägnat mycket tid åt att förbereda mig inför tentan om 1 1/2 vecka, men det är inte bara det som jag har gjort. Jag har också dansat och lärt mg snurra, på ett ungefär. Det gick lite för fort, lite för komplicerat för att jag skulle kunna klara av det just nu, men det gick sisådär. Jag kommer att dansa mer på onsdag då det är danskväll. Tänkte gå dit och ha lite trevligt. Det ska inte bara vara plugg hela dagarna utan jag får koppla av också och ha roligt tillsammans med andra då och då också. Jag borde att pluggat lite mer i helgen, men jag kan inte trycka in mer i min hjärna just nu. Då tappar jag bort allting istället. Jag har fokuserat på några begrepp jag måste kunna. Det andra får komma sen. Nu är det vila, stretcha - så jag inte får världens träningsvärk igen och sen sova. Ny dag imorgon!

Vila

Igår vilade jag faktiskt från matten ett bra tag. Jag har köpt några böcker och läste ut den första igår - alltså inga skolböcker utan skönlitteratur. Det var så skönt att bara släppa skolan och göra någonting helt annat, även om jag borde att läst skollitteraturen tills idag, men jag upptäckte att de inte ens tog upp litteraturen idag- för det ska vi göra nästa vecka. Vilken tur- men då vet jag vad jag ska ägna helgen åt bland annat!

Matematiska tal

Mina dagar har bestått av matematiska tal, på matematiska tal, på matematiska tal. Det känns som om jag inte gör annat än att plugga matte. Men det är en del av den undervisning jag går nu. Hur jag själv kan räkna matte och hur jag kan eller ska lära ut den till barn/elever. Den där delen om hur jag ska kunna lära ut är inte så viktigt i undervisningen just nu. Vi har hft ett seminarium och ska ha en redovisning. That it! Nothing more. Visserligen lär vi oss massor med matematiska ord och regler och det är bra. Men det är så mycket i min hjärna just nu att det känns som om jag inte kommer ihåg någonting. Men det gör jag väl egentligen.

Vi är ett gäng i klassen som pluggar matte ihop och hjälper varann när vi sitter fast och det är bra. Men ibland känns det som om jag inte hinner träna på matematiska tal eller uppgifter som det så fint heter. Jag får istället visa hur olika tekniker kan se ut. För jag fattar för det mesta vad lärarna vill säga med det de pratar om och ibland har jag fått förklara för mina vänner. Detta gör ingenting alls utan jag får öva mig i att förklara och DET har varit det svåraste. Att fatta är en sak - att undervisa är en helt annan sak!

Salsa - första gången

Nu har jag haft mitt första salsakurs och det var superhärligt. Jag tyckte det var väldigt kul och härligt, men också väldigt jobbigt. Det tog verkligen på krafterna och jag upptäckte att jag var otroligt fåfäng o hur jag såg ut. Jag tyckte att det var jobbigt att se mig själv röra sig till musiken med en helkroppsspegel på väggen. Men det är ju någonting som jag måste ändra hos mig själv - alltså hur jag tänker om mig själv - och vad passar bättre än att verkligen utsätta sig för det som man verkligen inte vill?

Det var en härlig timme Salsa!

Salsa

Idag börjar jag min salsakurs - det kommer att bli fantastiskt roligt att börja, men innan dess ska jag träna med elektroderna, plugga, äta och förbereda mig inför nästa veckas plugg.

Finnkampen - att kämpa och vinna(?)

Det som har blivit en tradition i mitt liv, att följa Finnkampen under de två dagar de är. Det har varit jätteroligt att följa både Sverige och Finland. Självklart håller jag på mitt hemland, men jag kan inte låta bli att bli förundrad över den prestation alla idrottare har gjort. Resultatet spelar för mig ingen roll, utan det är kampen, viljan att vinna och kämpaglöden som mest förundrar och fängslar mig.

Det är egentligen någonting som kan kopplas till mitt eget liv och min kamp mot mitt funktionshinder, men där spelar också resultatet in, eftersom den väcker min kämpaglöd, min vilja att vinna och att kämpa utan ett ge upp.

R ställde en bra fråga för ett tag sedan, när vet man att man har vunnit? Det är någonting som under Finnkampen är lätt att ge svar på, när det sista hoppet, kastet, spjutet har kastats eller när man sprungit över mållinjen, men när man kämpar över sitt funktionshinder - när har man vunnit?
Jag tror att man har vunnit mot sitt funktionshinder då man inte längre känner sig hindrad i vardagen och när är det? Det är förstås oerhört individuellt, men för mig är det när jag kan leva mitt liv på ett sätt som gör att mitt rörelsehinder inte hindrar - och när är det? Det är när dem jag möter inte ser/lägger märke till att jag har ett funktionshinder, det är när jag har hittat en taktik som gör att jag kan smita förbi de situationer som kan hindra mig. Det är när jag inte ser på mig själv som en rörelsehindrad.

Det här är stora mål, som de kan dröja innan det verkligen har uppnåtts, men målen är inte så långt borta ändå. Det är först och främst min självbild som ska förändras - jag får inte tänka på mig själv som rörelsehindrad - för då hindrar jag mig själv mer än vad jag tidigare har trott. Jag måste också förändra min syn på vad andra människor kan tänkas se och tycka om mig själv. Jag kan inte gå genom livet och anta att alla andra människor ser mig på än det ena än det andra sättet - för att jag tror att det är så de tänker. Jag måste också hitta taktiker på hur jag kan klara av vardagen utan att felbelasta, ignorera eller underskatta det jag kan göra. Jag är inte ensam om att inte kunna göra saker, utan det handlar bara om att hitta tekniker, taktiker på hur detta ska lösas och fixas.

För att återknyta till Finnkampen. Dessa idrottsmän och kvinnor som kämpar, krigar, presterar - pressar si själva gång på gång på gång. De möter motgångar och framgångar, men de ger aldrig upp och det ska jag inte heller göra!

Matematiskt geni?

Nej, knappast. Jag fick tillbaka min diagnos (mitt prov) på matten och ärligt talat - det kunde ha gått mycket bättre, men det kunde också ha gått mycket sämre. Två uppgifter fick jag fel på för jag läste inte tillräckligt noga, två uppgifter hade jag ingen aning om, fyra andra förstod jag mi inte på, men det är bara att träna vidare.

Men ärligt talat vi fick ett test som jag borde ha klarat galant, men det är bara att sätta sig och plugga matte, inget problem. Imorgon pluga matteuppgifter, idag läsa!

Som sagt allting löser sig...

"Krisen" är nu avklarad. Det gick hur fort som helst att fixa, men jag blev bara lite sur. Nu tillbaka till väsentligheterna idag. Förberedelserna inför redovisningen idag och läsning till nästa vecka. Ja just ja och äta någon lunch... jag har helt frångått min meny den här veckan, men det löser sig... det är ingen fara...

Nä, nu får jag skärpa mig...

Jag krånglar till mitt liv så j*a mycket just nu, enbart därför att jag inte tänker mig för. Varför måste jag göra det? Livet skulle vara så mycket lättare om jag inte gjorde allting så mycket svårare, inte minsta fel just nu gör att jag måste vänta och förlita mig på andra, som jag egentligen inte borde behöva när de redan har gett mig allt jag bör veta för att kunna klara av uppgiften. Men nu får jag fråga igen och vänta på att någon kan hjälpa mig - helt i onödan - enbart därför att jag har för bråttom och inte tänker ordentligt!

Att åka eller att åka!

Jag fick en inbjudan eller snarare "headsup" om vad som ska komma. Nu är den enda funderingen hur jag ska ta mig dit och var någonstans jag ska bo under tiden som gör mig fundersam. Jag känner att jag också vill ha klart det snart, så att jag vet att jag verkligen kan och ska åka, men jag vill heller inte bestämma det innan jag har fått den riktiga inbjudan. Tänk om jag beställer resan fel? Men det kommer att bli bra, spännande är det i alla fall. En resa till San Diego, Kalifornien är ju inte varje dag man funderar på att planera.

Tiden försvinner så fort, så fort

Jag hinner inte göra allt det jag hade tänkt mig på den tid jag har, men det är bara att ta ett steg i taget, så löser sig det nog bäst så. Jag måste bara organisera min tid bättre och verkligen göra det jag har tänkt göra och inte så mycket annat.

Jag har en plan...

om hur jag ska bli klar med mitt wet-vest pass till helgen. Jag har en plan som jag tänker sätta igång idag. Skola imorgon så morgondagen får blir plugg, men nu wet-vest pass för fullt. En timme, två timmar - det får ta sin tid. På lördag ska det sista vara gjort på mitt pass, därför ska grunden bli klar idag! Det är iallafall mitt mål!

"Elektrodress"

Det var länge sedan jag skrev någonting om min träning här, enbart därför att jg vet inte riktigt hur jag ska kunna beskriva min känsla. Det känns som om jag alltid har varit så här rörlig, med sån här bra balans och fri i mitt sätt att vara som människa. Jag kan nu säga att jag är stolt över att vara jag och det är tack vare den här träningen.

Det som nu är problematiskt är handen - den har inte blivit lika bra som benet och foten. Jag känner att jag får kämpa med den mer än det andra och ibland vet jag inte riktigt hur jag ska gå vidare. Missförstå mig rätt - handen har blivit bättre, men det här finliret har inte fått någon varaktig effekt än och det längtar jag till. Jag vill bara att effekten ska kunna hålla i lite längre än vad den gör, men för att det ska kunna hända måste jag prata med F först och tack och lov har vi bestämt en tid då jag kan komma och kolla på det lite mer.

Men överlag är den här träningen - som kommer att bli elektrodressen (när dressen är klar) - det bästa som har hänt mig och jag lovar att den har förändrat min syn på mig själv radikalt. Jag är en ny människa på ett sätt.

Jag är faktiskt lite besviken på att inte fler har märkt förvandlingen, men det skulle ju vara en omöjlighet att se - om de inte ser/vet att mitt funktionshinder har varit mer påtaglig innan. Det är väl bara för mig att bli mer van att se andra människor se mig som mig själv och inte jag med funktionshindret.

Matten

Tänk att matten i skolan skulle kunna vara så rolig och intressant. Jag vet att jag bara har börjat, men det känns som om jag fattar vad de menar och jag hade ingen aning om att det fanns så många aspekter på matten, men nu vet jag och jag stormtrivs. Vi får sen se om jag har förstått allting rätt, men än så länge känner jag att jag är rätt - både i utbildningen, läsningen och allt däremellan...

Allt löser sig bara man tar det lugn och frågar om man själv inte vet!

Boken som jag inte fick från bokförlaget är på väg till mig nu och den bok som jag fick, men inte beställde kan jag skicka tillbaka. Så nu är det lugnt, inget att jäkta upp sig på.

Dagen!

Idag har jag inte haft ork till mycket... jag har gått i skolan, inte mycket mer... Jag borde läsa, men det har jag inget för nu. Först hämtade jag mina böcker vid brevutlämningen, sen när jag väl var hemma förstod jag att en bok var borta... Den fanns inte med i brevet. Dessvärre är det en av de böckerna jag behöver den här veckan. Men jaja, vi får se vad kundservice säger om saken. Jag vet bara att jag beställde fem böcker och jag fick fyra, eller jag fick fem, men en bok har jag inte ens beställt. Så rent tekniskt sett har jag fått fem böcker, men inte de rätta fem böckerna. Men det blir som det blir och ibland blir det fel. Det som jag garanterat kan säga är att idag har inte varit min bästa dag.

Helgen!

Helgen var helt underbar. I fredags var det plugg hela dagen tills kl. 18.00 ungefär för då blev jag hungrig. Sen vila. I lördags var jag och tittade på fotboll, umgicks med familjen och bara hade trevligt - HELA långa dagen. I söndags - alltså igår pluggade jag och vilade! En helt vanlig helg med andra ord!

Missförstånd!

Tänk att det kan vara så lätt att missförstå varandra. Jag har missuppfattat en del som nu innebär att jag måste börja om på ett sätt eller vänta, jag vet inte riktigt vilket. Men jag har lärt mig att det bara är att fråga så får man svar. Så länge får jag försöka lägga det här på hyllan och fortsätta med det andra i livet. Men det är så onödigt. Ja, ibland blir det inte riktigt som man hade tänkt sig. Men förhoppningsvis går det att fixa ganska lätt. Vi får se...

Skolan har ÄNTLIGEN börjat!

Jag har längtat efter att skolan ska börja, men nu känner jag att jag inte riktigt har tid med den. Än är det tack och lov ganska lugnt. Nästa vecka börjar allvaret med inläsningar till varje dag, men jag känner att jag är på god väg att få ordning på mitt skolliv nu. Litteraturen är beställd även om jag velat ha den igår, men jag visste inte riktigt vad jag skulle kunna få låna, så jag beställde den i början av veckan. Då ska jag inte klaga över att det tar tid att få hem böckerna, men det kommer att lösa sig. Bibliotek är alltid bra, tills mina egna böcker kommer!

Wet-vest pass på god väg!

Jag sitter och håller på att fixa i ordning mitt wet-vest pass. Det senaste dygnet har mycket hänt. Jag har hittat alla låtar och jag känner att de kan passa - även om det inte är till 110%, men det här är mitt första pass jag någonsin gör, så jag får vara snäll mot mig själv. Sitter och håller på att analysera låtarna. Nu när jag vet ungefär vad jag ska göra på varje låt känns det okej. Ska träffa två andra instruktörer idag för att se hur själva radion fungerar. Måste köpa en skiva och få över musiken till den så att vi kan lyssna på min musik idag.

Jag har inte suttit med det här på länge nu, men igår fick jag veta att vi skulle träffas och sen dess har det hänt en del - även om jag har mycket kvar och sen måste jag till skolan för den har också börjat! Men nu fokus på wet-vest passet, ja, och äta lite.

RSS 2.0