linjaunknown

Yes, äntligen kommer jag att börja... Det kommer nog att vara intensivt och förvirrande ibland, men det kommer att vara så roligt att äntligen få börja igen. Eftersom jag tog och gjorde min omexamination på praktiken, kändes det som om skolan redan hade börjat och det är därför jag är så taggad nu. Jag ligger med andra ord före i min hjärna än vad jag egentligen är, jag anmälde csn för tidigt, innan de hade fått mina uppgifter från universitetet - därför att för mig själv hade jag redan börjat och denna vecka som har varit kunde lika gärna ha varit ett minilov än det sommarlov jag egentligen har haft. Men nu i eftermiddag börjar det och jag ser verkligen fram emot att få sätta mig i skolbänken och få mer kunskapen så jag utvecklas som pedagog.

Den senaste veckan har jag varit förkyld. Det har inte varit jobbig. Det bryter inte ut så som jag trodde att det skulle göra utan jag är bara allmänt krasslig i halsen och snuvig. Jag är inte sjuk, men jag är inte frisk heller. Jag kan göra allt det jag hade tänkt göra den här veckan, men jag orkar knappt göra det - om jag anstränger mig för mycket. Kan inte den här förkylningen gå bort snart?

Jag är lyckligt lottad att jag har vänner och släktingar i mitt liv. Vissa är en del av det jag vill kalla min storfamilj, människor som jag umgåtts väldigt intensivt med under många år, andra ser jag mer sällan, men jag tänker desto mer på er. Ni finns alltid i mina tankar och ger mig styrka och mod att fortsätta utvecklas till en bättre människa, en modigare människa. Ni har lärt mig så mycket i livet, även om jag kanske har varit dålig att säga det till er, men precis som med min familj betyder ni så hemskt mycket för mig och jag är tacksam och glad över att ha fått träffa er, lära känna er och varit en del av era liv.

Min familj betyder så mycket för mig, mer än vad jag kan beskriva med ord. Mamma och pappa, ni har varit och är mina stöttepelare, mina klippor och de som jag absolut vill visa att jag kan både det ena och det andra. Mina systrar P och J är de som alltid plockar ner mig på jorden och som får mig att skratta och visar mig vägen genom livet på än det ena än det andra sättet. Mina systerdöttrar S och E är mina glädjeämnen, min lycka att få träffa - leka och umgås med - även om vi ibland kivas och busar. Min svåger T och min "svåger" D, jag är hemskt glad att jag har fått lära känna er...

Tillbringat dagen med att se på fotboll, sisådär 4 matcher. Det har varit superkul att se matcherna och umgåtts med min familj!

Jag har nu blivit godkänd på min praktik. Det är otroligt skönt att det är klart. Jag tycker inte om att ligga efter med saker och ting eller att inte klara av det, men nu är jag godkänd. Det var visserligen en del som jag måste förbättra, bli ännu bättre på - som hur jag introducerar aktiviteten och motiverar barnen, hur jag avslutar aktiviteten, hur dokumentationen ser ut och hur min aktivitet kan flyta in under dagen - hur ser övergångarna ut. Detta är saker jag måste förbättra för att kunna bli ännu bättre, men jag är på god väg. Jag är framför allt GODKÄND och det är jag glad över!

...har gått. Jag undrar vad jag gjort...

Jag mår toppenbra. Det känns som om livet leker just nu. Det enda jag vill är att stanna tiden och leva för nuet, men jag måste även tänka framåt. Det vill jag inte. Det känns som om jag har hittat min plats i livet just nu och jag bara stormtrivs med det. Men snart är det slut, praktiken är över om en vecka och sen är det tillbaka till skolbänken, som kommer att vara rolig också - men jag vill jobba. Det känns som om allting bara försvinner, lämnar mig, men jag är säker nu, säker i mig själv och det är underbart att känna så, att vara så tillfreds som jag är just nu. Allting är inte 100 %. Jag har fortfarande saker jag bör göra, saker jag ska göra och saker som jag egentligen inte ska skjuta framför mig, men just nu gör det ingenting. Livet leker och jag är glad. Jag funderar en del på vad jag vill göra sen efter mina studier. Jag har hittat en plats jag kan tänka mig jobba på, även om det är långt ifrån vad jag har tänkt mig egentligen, men det är alldeles otroligt, undrar om... jag längtar tills jag är färdig. Här vill jag vara, otroligt glad och lycklig. Jag skulle också någongång vilja jobba utomlands som aupair eller nanny eller någonting kanske på en förskola/skola. Jag vet inte riktigt, kanske är det bara en språkresa jag söker, men frågan är om jag vågar, om jag törs åka iväg, bo utomlands i ett land jag inte känner. Det skulle vara ett äventyr, en upplevelse jag inte skulle vilja missa, men skulle jag våga? Det är frågan och än vet jag inte svaret. Jag ska först bli klar med skolan, sen ska jag söka mig ett jobb och en bostad... var vet jag inte, vilket jobb vet jag inte, även om jag har önskemål nu, men det kan också tänka sig att det blir någonting helt annat. Jag tar ett år i taget, en månad, en dag i taget nu. Det jag nästan aldrig gjorde förr, för då ville jag kontrollera allt - ha fullständig koll, äve om jag vill ha det nu med kan jag vara flexibel, på ett helt annat sätt idag än förr. Jag mår toppenbra och ser fram emot dagen, veckan, månaden, året som är framför mig - vad den än har med sig.

Jag har nu jobbat 1 vecka på förskolan och jag trivs så bra, så bra. Idag försov jag mig, men hann ändå dit i tid, tack och lov. Ibland är det bra att ställa klockan cirka 1 timme innan man egentligen behöver gå upp. Jag har redan börjat tänka på skolan och anmälan än dit, än hit. Det går sakta men säkert framåt.

börjar höstterminen på allvar (lite tidigt visserligen, men ändå). Har precis börjat min praktik och tycker att det går bra såhär första dagen. Är tillbaka i Uppsala och har börjat ladda inför terminen på allvar.