Att ge sitt allt och aldrig ge upp...
De senaste dagarna har jag tänkt tillbaka på mitt liv ganska mycket och om allt jag har varit med om - både det jag minns och det jag glömt. Det som har följt med mig är en vilja att alltid ge mitt allt och att aldrig ge upp, men frågan är vad det leder mig idag?
Förr kunde jag alltid kämpa mot min spastiska kropp, men nu är det inget stort hinder längre - visserligen har jag finliret kvar innan spasticiteten är under "full kontroll", men det är ändå inget som gör att jag kämpar mig igenom dagen längre. Nu är det bara en del av min livshistoria, som jag till viss del har lämnat bakom mig.
Kämpaglöden att alltid ge allt har även funnits i skolan och jag har alltid gett mitt allt där. Nu börjar jag bli skoltrött och kämpar emot så att jag ändå ger allt, men känner oftast att jag ändå bara ger 80 %, känner mig helt enkelt inte 100% nöjd med det jag gör. Men jag VET ju att jag ger mitt 100 på allt, även om det inte känns så. Ungefär 16 månader kvar innan jag är klar - om allt går som planerat!
Vad gäller träningen så tränar jag just nu två olika sorters träningar - wet-vest och dans! Den ena mer inriktad på kondition och styrka. Den andre mer inriktad på samarbete och glädje. Men det känns som om det inte räcker. Jag kännr mig ofta uttråkad och vet inte hur jag ska träna mera. Jag vill nästan börja på gym igen, men känner mig osäker inför det. Sen är det ju tyvärr en pengafråga också. Ja, får väl vänta tills jag inte är student längre. Det är en annan sak jag har lärt mig genom livet och det är att vänta och ta en sak i taget. Jag är egentligen inte så bra att ta ha många bollar i luften, eller så är jag bara lat. Ger jag mitt allt? Just nu vet jag inte det.
Många tankar flyger i mitt huvud idag. Flera av de är svåra att fånga, men det här var några av dem.
Förr kunde jag alltid kämpa mot min spastiska kropp, men nu är det inget stort hinder längre - visserligen har jag finliret kvar innan spasticiteten är under "full kontroll", men det är ändå inget som gör att jag kämpar mig igenom dagen längre. Nu är det bara en del av min livshistoria, som jag till viss del har lämnat bakom mig.
Kämpaglöden att alltid ge allt har även funnits i skolan och jag har alltid gett mitt allt där. Nu börjar jag bli skoltrött och kämpar emot så att jag ändå ger allt, men känner oftast att jag ändå bara ger 80 %, känner mig helt enkelt inte 100% nöjd med det jag gör. Men jag VET ju att jag ger mitt 100 på allt, även om det inte känns så. Ungefär 16 månader kvar innan jag är klar - om allt går som planerat!
Vad gäller träningen så tränar jag just nu två olika sorters träningar - wet-vest och dans! Den ena mer inriktad på kondition och styrka. Den andre mer inriktad på samarbete och glädje. Men det känns som om det inte räcker. Jag kännr mig ofta uttråkad och vet inte hur jag ska träna mera. Jag vill nästan börja på gym igen, men känner mig osäker inför det. Sen är det ju tyvärr en pengafråga också. Ja, får väl vänta tills jag inte är student längre. Det är en annan sak jag har lärt mig genom livet och det är att vänta och ta en sak i taget. Jag är egentligen inte så bra att ta ha många bollar i luften, eller så är jag bara lat. Ger jag mitt allt? Just nu vet jag inte det.
Många tankar flyger i mitt huvud idag. Flera av de är svåra att fånga, men det här var några av dem.
Kommentarer
Trackback
