Inåtvänd eller utåtvänd!

Ibland har jag fastnat i att vara för mycket i mina tankar, för mycket ofokuserad på det som sker runtomkring och ibland kan jag vara uppmärksam, men det sker mer och mer sällan nuförtiden. Att vara närvarande utan att vara självcentrerad, utan att min hjärna vill vara för självkritisk - det har varit svårt väldigt länge. Jag försöker ge mitt allt, försöker ge av mig själv, men jag är ändå lite distansierad, jag är inte 100% med i allt, speciellt inte i diskussioner. Där kan jag sitta med och lyssna, hålla med eller ha åsikter, men säger jag dem? Nej, inte så ofta. Jag vill hellre lyssna och ta till mig av vad andra säger och ger, men hur mycket ger jag? Jag är nästan helt övertygad om att min familj och mina vänner skulle säga annorlunda, i alla fall till viss del, men jag är lite för tillbakadragen, lite för inåtvänd, men jag ska försöka ändra på det nu. Ett steg i taget. Jag har lärt mig en roll som jag har ansett passa, precis som alla andra skaffar sig roller, har jag också gjort det. Rollen som klasskamrat, rollen som syster, rollen som barn, rollen som student... Jag har försökt gett mitt allt, min själ och mitt jag, men har jag gjort det på RÄTT sätt? Det är frågan jag ställer mig! Det är frågan som rullar i mitt huvud.

Det här inlägget blev inte alls som jag hade tänkt mig! Det är sällan det blir som man har tänkt. Andemeningen med inåtvänd och utåtvänd blev också lite tokigt, men det här var mina tankar just nu och så får det förbli. Det finns ingenting jag kan ändra på, när dessa mina tankar är. ;)

Kommentarer
Postat av: Lisa

Hej Linn.

Det verkar som om "damen" gör en inre resa. Det är bra men grubbla inte FÖR mycket. Vi spelar alla olika roller i olika grupper.

Kram mamma

2011-01-25 @ 20:01:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0